Senaste nytt
Hem / Artiklar / Null + Void – ”Dave vet vad som fungerar och vad som tar sig in under huden!”
Null + Void: Cryosleep
Kurt Uenala alias Null + Void. Foto: Rainer Hosch.

Null + Void – ”Dave vet vad som fungerar och vad som tar sig in under huden!”

Kurt Uenala alias Null + Void samarbetar med Depeche Modes David Gahan på sitt nya album Cryosleep. Zeros Fredrik Emdén har intervjun.

För Depeche Modes fans är Kurt Uenala känd som Dave Gahans kollega och låtskrivarpartner. Han var involverad i Gahans soloalbum Hourglass och har varit med och skrivit låtar på både Delta Machine och Spirit. Dessutom har han jobbat med Moby, Erasure och Yelle. För några veckor sedan släppte han Cryosleep, det första albumet under namnet Null + Void.

För att få veta mer om det mejlade Zero över några frågor till den i New York boende schweizaren. Han svarade.

 

I början av nittiotalet gjorde du musik under namnet Kap10Kurt. Vad är skillnaden mellan Kap10Kurt och Null + Void?

– Om du tänker på hur lång tid som har gått och hur mycket som har förändrats i mitt liv så är det en väldigt naturlig utveckling. När jag spelade under namnet Kap10Kurt hade jag just flyttat till New York och electroclash var som allra hetast. Jag bodde hundra meter från hjärtat av den scenen, precis vid Club Luxx i Williamsburg. Det var en fantastisk tid! Men sedan dess har jag utvecklat min vokabulär, fördjupat min kunskap i synthesizers och produktionsteknik. Även mitt arbetsflöde har ändrats mycket sedan dess.

Var har du hämtat inspiration till låtarna på Cryosleep?

– Jag försökte göra en koncentrerad men samtidigt varierad skiva som fångade en längtan efter sådant som gått förlorat. Det handlar om att släppa taget. Att hålla någon som du älskar levande och kommunicera med den. Jag läste en bok som heter Ubik av Philip K. Dick, där en av karaktärerna försöker be sin avlidna hustru om råd. Den berättelsen talade verkligen till mig.

Även om du inte började göra elektronisk musik förrän du flyttade till New York runt millennieskiftet är du uppvuxen med många fina elektroniska band i din närhet, som Yello, Young Gods och Saalschutz. Hur mycket Schweiz finns det i din musik?

– Haha, ja det finns en del bra musik i Schweiz, men ingenting i jämförelse med Sverige! Jag vet inte hur mycket Schweiz det finns i min musik, men genom att växa upp i en liten schweizisk by och inte vara bra på sport – och dessutom bara vara schweizare till hälften – formade definitivt min karaktär och min önskan att bryta mig loss och ta en annan väg. Jag är tacksam för det nu eftersom det fick mig att arbeta extra hårt och titta långsiktigt och inte bara vara nöjd med att vara där jag var.

Du har en intressant bakgrund, du är klassiskt skolad musiker och har jobbat i stora studior som Dreamland och Electric Lady. Ändå har du ägnat dig åt en genre av musik där många artister är självlärda och skapar sin musik hemma i sitt sovrum. Vad lockar dig till den här typen av musik?

– När allt kommer omkring är jag själv fortfarande sovrumsmusiker. Inte mycket har förändrats sedan mina tonår hemma hos mina föräldrar. Jag jobbar fortfarande bäst på egen hand och älskar att experimentera och hela tiden göra små justeringar. Även då jag jobbar i stora studior är den estetiken och det arbetsflödet väldigt integrerat i mitt sätt att arbeta. Jag sitter ofta med hörlurar på, även under större sessioner. När en tanke känns mogen presenterar jag den. Det är som att jag har mitt eget lilla sovrum i huvudet. Där trivs jag, där har jag min bekvämlighetszon. Jag gillar lo-fi-tanken och använder mig ofta av enkel utrustning. Det har inte förändrats bara för att jag har studerat musik. Tvärtom! Ibland när jag jobbar vid en inspelning och någon spelar en jazzstandard eller en komplicerad basgång kan jag tänka ”been there, done that’”. Jag har fått ut det ur mitt system. Nu kan jag koncentrera mig på väsentligheterna, på kompositionen. Jag har lämnat musikerns ego bakom mig. Jag har gjort min beskärda del av improvisation, fragmentering och jammande. Låten är kung. Men tack vare den erfarenhet jag har fått av att studera musik kan jag hålla mig lugn och fokuserad. Jag har haft tur!

 


Hur ser din egen studio ut? Vilka verktyg har varit viktigast under inspelningen av Cryosleep?

– Min Oberheim OB-8-synth är förmodligen det viktigaste instrumentet på skivan. Både inledningen och slutet på skivan är skapad enbart med hjälp av denna synth. Genom funktionen pan position kan du välja hur en röst ska panoreras i mixen, vilket är väldigt inspirerande och gör det möjligt att fylla ut utrymmet runt dig på ett sätt som inget annat verktyg jag har kan göra.

– Jag arbetar också mycket med arbetsstationen Native Instruments Maschine, nästan alla låtar skissas först i den. Jag tycker att det är det mest intuitiva och flexibla sättet att fånga en låtidé på. Det fantastiska med Maschine är också att det är så enkelt att integrera den med hårdvarusynthar. Dessutom är det väldigt enkelt att sampla hårdvarusyntharna eller andra ljud i studion. När ljudet är samplat kan du enkelt manipulera, hacka upp eller vrida om ljudet i Maschine. Jag är ett stort fan.

Under en tid jobbade du heltid med att skapa ringsignaler för mobiltelefoner. Du har sagt att det inspirerade dig kreativt, för att det var så tråkigt. Borde fler musiker skaffa tråkiga jobb för att öka kreativiteten?

– Haha, ja, jag tycker att det faktum att du inte behöver oroa dig för hur du ska betala replokalhyra, vad du ska äta när eller hur du ska ha råd med en taxi till din egen konsert underlättar ju! Men att ha ett tråkigt jobb ger dig även en viss edge, en hunger att bryta dig loss och bli bättre än någon annan. Men det är i sådana fall viktigt att det inte är ett alltför kreativt jobb. I sådana fall säljer du ut din magi och kommer att känna dig tom på kvällen. Dessutom, om du har ett jobb kan du ta din älskling på dejt för att kompensera för alla ensamma nätter då du varit upptagen med att skapa musik.

Null + Void & Dave Gahan: Where I WaitDu har jobbat mycket med Dave Gahan, både med hans sologrejer och i Depeche Mode. Och nu är han involverad i Cryosleep, på låten ”Where I Wait”. Vad är det som gör att ni samarbetar så bra?

– Hmm, svårt att säga, men jag tror att vi är ett ganska kompatibelt team eftersom han jobbar mer med magkänsla medan jag kan bli ganska analytisk när jag väl lämnat idéstadiet. Att omge sig med personer som har en helt annan kompetens är idealiskt och det som gör att saker blir intressanta och rör sig framåt. Eftersom vi har jobbat tillsammans rätt länge nu behöver vi inte argumentera eller utmana varandra, vi känner varandras styrkor och svagheter.

Vilken är Dave Gahans styrka som låtskrivare, tycker du?

– Han är väldigt bra på att komma på melodier som passar hans röst, vilket ju är ovärderligt. Han arbetar med dem i dagar och spelar in dem på ett digitalt minne. Han har ägnat hela sitt liv åt att sjunga fantastiska låtar och kan skriva utifrån den erfarenheten. Han vet vad som fungerar och vad som tar sig in under huden. Jag kan såklart inte tävla med det.

Planerar ni fler samarbeten? Eller är du rädd för att fastna i rollen som ”han som alltid arbetar med Dave Gahan”?

– Ja, jag hoppas att det blir fler samarbeten. Vem vet… men för närvarande är han upptagen med Depeche Modes världsturné.

Hur kommer Cryosleep att låta live?

– Jag gjorde en testspelning i Brooklyn och det gick bra. Jag hade med mig ett berg av instrument! Men genom att ha med så många synthar och sequencers gjorde det möjligt för mig att hålla musiken mer improviserad. Jag försöker göra gestaltningen rå utan att förlora kärnan i låten… Att det låter annorlunda än på albumet är bra för mig, eftersom jag själv älskar artister som vågar ta risker och som skapar något nytt, snarare än att bara framföra albumet ton för ton eller som bara använder sig av backing tracks.

Kommentarer

Kommentarer

Om Fredrik Emdén

Kolla även

Mute: A Visual Document

Ny bok om Mute Records

Mute: A Visual Document.