Senaste nytt
Hem / Recensioner / Album / Fever Ray – Plunge

Fever Ray – Plunge

Betyg - 8

8

En skiva om att hitta sig själv.

User Rating: Be the first one !
Fever Ray: Plunge
Skivbolag: Rabid Records / Mute.

Åtta år efter den självbetitlade debuten är Karin Dreijer från The Knife nu plötsligt tillbaka som Fever Ray, med albumet Plunge. Bara verkligt stora artister har pondus och mod nog att så gott som från ingenstans släppa ett album, och detta gjorde Dreijer den 27/10. Veckan dessförinnan hade hon släppt singeln ”To the Moon and Back”, men det talades inte om något album. Det talades inte alls. Dreijer är närmast thåströmskt hemlighetsfull och ger sällan intervjuer. I stället låter hon musiken tala – inte minst på detta nya album.

Där förra skivan till största del var suggestiv och lynnig är Plunge på det stora hela tuffare och mer utåtriktad. På Plunge har en ny dag grytt och skuggorna skingrats. På flera låtar sjunger hon om förändring och sexuell pånyttfödelse. Hon låter sin sexualitet ta plats och hon hymlar inte. Det är fingrar i könsorgan, “a queer healing” och någon som får henne att känna sig snuskig igen. Kompromisslöshet. Samma sak hörs i musiken. Det är ett lekfullt, men rubbat, sound vi bjuds på. Den sortens avantgardistiska och experimentella pop vi känner igen från The Knifes två första skivor går igen i en rad låtar, medan andra låtar sannolikt kommer att gå varma på diverse Berlin-klubbar framöver. Överallt är det förvridna synthljud, dissonans, psykotiska rytmer, hetsiga trummor. Men det är långt ifrån något fullt ös. Här finns gott om nyanser. Dreijer vore inte Dreijer om inte mörkret fick ta plats också. Och det är här det blir som allra hetast. Plattans bästa låtar heter ”Falling”, ”Red Trails” och ”Mustn’t Hurry”. Den sistnämnda låter som ett syntigt Siouxie and the Banshees utblandat med Kate Bush anno Hounds of Love. ”Red Trails” är Sara Parkmans mardrömsstråkar och omöjlig kärlek i en ohelig allians. ”Falling” inleds som dark ambient, men utvecklas sedermera till en svart och suggestiv ballad om att genom en annan människa hitta sig själv. Sannolikt är detta skivans allra bästa låt, och den hade inte hade låtit malplacerad på debutalbumet.

Plunge är kort sagt en utmärkt skiva. En skiva om att hitta sig själv, om att trots (medel)ålder våga fortsätta att söka. Om att våga visa upp den man är, trots att den man är “brings the wrong kind of attention…”. Och 2017, då rasism och sexism är mer rumsrent än på många, många decennier, är Karin Dreijer den sortens artist som samhället behöver som mest.

 

Plunge släpps på CD och vinyl den 23 februari på Rabid Records. I vår beger sig Fever Ray ut på turné.

Kommentarer

Kommentarer

Om Niklas Lövgren