Ras Bolding – hyllar H.C. Andersen med mörk elektronik i Odense

Vi känner alla till hans sagor. Tummelisa, Den lilla sjöjungfrun, Kejsarens nya kläder, Den fula ankungen och Prinsessan på ärtan är allihop odödliga klassiker. Men trots sina framgångar och sin berömmelse var Hans Christian Andersen ingen speciellt lycklig människa. Tunn, blek, grubblande, existentialistisk och svartklädd var han snarare en typisk outsider. Ensamheten och längtan i hans verk lyfts skickligt fram av Ras Bolding, som gjort fyra mörkt elektroniska Andersen-tolkningar till en festival i Odense. Zero fascinerades av det gränsöverskridande projektet och ställde några intrikata ”spørgsmål” till den mångsidige kulturarbetaren Ras.

 

God aften, Ras, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Kan du berätta lite om H.C. Andersen Festivals i Odense och hur det kommer sig att en alternativ artist som du är en del av festligheterna?
– Hans Christian Andersen föddes och växte upp i Odense, så hans ande genomsyrar staden. Det finns till och med trafikljus här, där den gröna gubben har Andersens karakteristiska höga hatt. Så naturligtvis måste Odense även ha en Hans Christian Andersen-festival. Jag blev involverad genom stadens studentförening, som berättade för mig att festivalen intresserade sig för en annorlunda och subkulturell vinkling på Andersens skapande. Så jag kontaktade dem och föreslog musikaliska tolkningar av fyra av Andersens äventyr. Nämligen Snödrottningen, Skuggan, Historien om en mor och Den lilla sjöjungfrun. De gillade de min idé, så jag kommer att ge ett par gratiskonserter i det anrika museet Hans Christian Andersens hus.

H.C. Andersen har en mycket diger katalog med 212 sagor, 6 romaner, 51 dramer och 1 024 dikter på sitt samvete. Varför valde du att tonsätta just Snödrottningen, Skuggan, Historien om en mor och Den lilla sjöjungfrun?
– Först och främst för att jag ville jobba med de mörkare sidorna av Andersens skapande, med berättelser som påminner om den gotiska litteraturen, men även för att det är de fyra av hans berättelser som har gjort starkast intryck på mig. Redan som barn blev jag mycket berörd av scenen i Snödrottningen där lille Kay är ensam i det stora, tomma isslottet. Det är en stark bild av att vara instängd i sig själv. Även om jag inte kunde uttrycka dessa komplicerade känslor som liten, så förstod jag hur det kändes att vara ensam. Den lilla sjöjungfrun är i sin tur lätt att identifiera sig med om man, som jag, kommer från en subkulturell bakgrund. Sjöjungfrun känner sig inte riktigt som hemma, varken i vattnet eller på land, men när hon försöker anpassa sig för att vara som alla andra och uppsöker en havshäxa som förvandlar hennes fiskstjärt till människoben, så står det henne dyrt. Hon som tidigare kunde sjunga vackrast av alla tvingas ge upp sin röst och bli stum. Varje steg hon tar med sina falska ben smärtar dessutom fruktansvärt.

 

Dina fyra Andersen-tolkningar leder tankarna till Tangerine Dream, Vangelis och Depeche Mode. Vilka inspirationskällor har du haft och hur närmade du dig Andersens sagor kompositionsmässigt?
– Jag har hämtat inspiration från artisterna du nämner, men även från Kate Bush, Enya, Mike Oldfield, Jean Michel Jarre, Pink Floyd, The Cure och John Carpenter. I passagerna där jag sjunger i falsett kan man även ana influenser från Klaus Nomi, Prince och Nina Hagen. De stora utmaningarna har varit att skriva sammanhängande musikaliska berättelser och skapa ett sound med tidlösa kvaliteter, som leder tankarna till fantasivärldar och äventyr. Jag ville även kombinera Andersens fascination för ”goth”, det vill säga samtida gotisk litteratur, med min egen bakgrund i subkulturen goth. Till saken hör att Hans Christian var en tunn, blek outsider som hade en förkärlek för svarta kläder och eventuellt var bisexuell. Han hade onekligen passat bättre på en gothklubb än på ett mainstreamdisco där folk skakar rumpa…

Din musikaliska tolkning av Den lilla sjöjungfrun är, såvitt jag förstår, även inspirerad av Richard Wagners opera Nibelungens ring. Kan du berätta mer om dina ambitioner med stycket?
– Inledningen av min Den lilla sjöjungfrun är en parafras på öppningen av Rhenguldet, som är första delen av Wagners Ringen-tetralogi. Wagner använder ljudmåleri genom att flodens brus illustreras av gungande arpeggiofigurer. Det finns en viss släktskap i min inledning, men det är bara början av min Den lilla sjöjungfrun som är färgad av Wagner. Resten av stycket går i andra riktningar. Man kan dock hitta inslag av både Wagner, Beethoven och Bach i de andra Andersen-låtarna om man lyssnar noga.

För oss svenskar är Den lilla sjöjungfrun – i gott sällskap med Tuborg øl, den storrökande fotbollshjälten Preben Elkjær, den likaså storrökande ”hygge-rockaren” Kim Larsen och chokladfyllda wienerbrød – något av det mest danska man kan förställa sig. Var det inte svårt att göra en musikalisk tolkning av en sådan nationalklenod?
– Eftersom jag inte dricker öl, Preben Elkjær redan fått sin musikaliska berömmelse i VM-holdets ”Re-Sepp-Ten: Vi er røde, vi er hvide”, Kim Larsen bara är Odenses ”andra sångare” och jag inte kan baka wienerbröd, så jag hade inget annat val än ta mig an Den lilla sjöjungfrun. Nej, skämt åsido, så har jag alltid känt mig på samma våglängd som sjöjungfrun. Jag kan identifera mig med hennes känsla av utanförskap och hennes eviga längtan att hitta rätt. Märkligt nog sjunger jag dock inte hennes partier i stycket, utan är bara inblandad i historiens andra roller.

Du är inte den förste alternative musikern som gjort musikaliska tolkningar av H.C. Andersen. Även det fina norska new wave-bandet Bel Canto har spelat in Historien om en mor (”Die Geschichte einer Mutter”). Har deras finstämda låt möjligen influerat dig?
– Nej, egentligen inte. Jag uppskattar dock deras låt mycket och tycker att det är en både välgjord och intressant tolkning.

Dina Andersen-tolkningar framförs på danska. Kändes det märkligt att sjunga på ditt modersmål istället för på det ”internationella popspråket” engelska?
– Även om jag oftast sjunger på engelska, har jag även gjort ett par låtar på danska, så helt nytt var det inte. I det här fallet kändes det faktiskt helt självklart med danska. Det har inget med nationalistiska känslor att göra, men jag hade känt mig fånig om jag hade stått i H.C. Andersens Hus i Odense och sjungit om ”The Snow Queen” och ”The Little Mermaid”. Dessutom brukar de flesta författare – H.C. Andersen är definitivt inget undantag – vara bäst på sitt eget modersmål. Ironi, subtiliteter och tvetydigheter går lätt förlorade i en översättning. Förvisso minskar chansen för ett stort amerikanskt genombrott med danska texter, men det får jag leva med. Med tanke på den pågående cirkusen på andra sidan Atlanten, så är det kanske inte heller något att vara ledsen över?

Vad kan publiken se fram emot när du går upp på scen i Odense den 24, 25 och 26 augusti?
– Konserterna i H. C. Andersens Hus blir lite mer intima än mina vanliga klubbspelningar. På sitt sätt kommer de att påminna om klassiska konserter. Dessutom kommer allt att gå i Andersens tecken, så det blir inga popiga extranummer som ”Load Error” eller ”Ghost in the Machine” efter huvudprogrammet.

Du tar med dig två medmusikanter i form av ”Lærke Lømmel” och ”Mie Møgunge”. Dagen till ära kallar de båda damerna sig dock ”Frøken Sort” och ”Frøken Hvid”. Ska vi tolka detta som att ni kommer att bjuda på en stilren och monokrom scenshow?
– ”Lærke Lømmel” och ”Mie Møgunge” har varit mina trogna livemusiker de senaste två åren. De har även bidragit till H.C. Andersen-inspelningarna, så det känns väldigt bra att ha med dem på scen. Det stämmer bra att vi kommer att satsa på en enkel, men effektfull, show med många svarta och vita inslag.

Avslutningsvis: vad har du själv för relation till ”gamle Hans Christian”? Tycker du att hans berättelser är en viktig del av det danska kulturarvet? Fascinerades du av hans sagor redan som barn?
– Hans Christian Andersen är, i mitt tycke, den störste och mest kände dansken någonsin. Visst har det funnits ett par framgångsrika danska fotbollsspelare och visst har Aqua dragit in åtskilliga miljoner till den danska nationalekonomin, men Hans Christian har förtrollat folk i närmare tvåhundra år. Astrid Lindgren var inspirerad av honom och man kan ana Andersen-influenser i J. K. Rowlings böcker. Han går inte ur tiden! Jag växte upp i Odense och fick Andersen med modersmjölken, då mina föräldrar brukade läsa hans sagor för mig, precis som de även introducerade mig för J.R.R. Tolkiens och Edgar Allan Poes verk. Så för mig har Hans Christian Andersen alltid varit en del av den stora litteraturen!

Besök vackra Odense och lyssna på Ras Boldings gränsöverskridande projekt. Mer information här!