Senaste nytt
Hem / Recensioner / Album / Angus Crowne & The Family Jewels – Angus Crowne & The Family Jewels

Angus Crowne & The Family Jewels – Angus Crowne & The Family Jewels

Betyg - 8

8

Humoristisk särling som förenar punk med folkpop och naiv charm.

User Rating: No Ratings Yet !
Angus Crowne & The Family Jewels - Angus Crowne & The Family Jewels
Skivbolag: Angus Crowne

Angus Crowne & The Family Jewels är en platta och en grupp man antingen älskar eller hatar. Detta är en outsider, en udda varelse i Guds hage, en humoristisk särling i det nutida utbudet av slätstruken och traditionell pop- och rockmusik. Charmigt som fan, men också svängigt, konstigt och knäppt.

Hur många band känner ni till där ukulele tillhör de viktigaste instrumenten? Inte alltför många, förmodar jag. Men ukulele, samt basgitarr och sång är vad Angelo La Pietra bistår detta album med, samt att han har skrivit alla låtar, förutom Hoagy & Carmicheals ”Heart and soul” som bandet gör en cover på. De övriga medlemmarna i den här märkliga konstellationen är Andrea Balestra på gitarr och Alejandra Arellano på trummor. Tro nu inte att Angus Crowne bara är en tokstolle. Han är mer än så, nämligen romanförfattare, manusförfattare, dramatiker, teaterproducent och konsertpromotor. Han har jobbat med storheter som Queen, Boy George, Fatboy Slim, Spacehog, Paul Oakenfold och många andra. Han har dessutom uppfunnit sin egen ”musikgenre”, nämligen ukebillypunken, vilken han ger ett flertal smakprov av på Angus Crowne & The Family Jewels! Mig får den här plattan att tänka på en del av de outsiders som dök upp i punken och new wavens kölvatten i mitten av 70- och början av 80-talet, så som Snakefinger och Pere Ubu. Men givetvis är inte Angus Crowne någon billig kopia av något annat band. Han brötar på i älskvärda saker som ”Puking”, ”Man bun” och avslutande ”Lullaby blues” vars text består av orden ”fuck you, fuck you, fuck you, oh la la”. Det här är på intet sätt någon svår platta att ta till sig, men den kräver nästan att du både gillar punk och naivistisk folkpop med glimten i ögat, för att du ska uppskatta samtliga 27 minuter som det tar att lyssna igenom verket. Det jag kan utlova är många goda garv och definitivt en trevlig stund framför högtalarna.

 

Kommentarer

Kommentarer

Om Robert Ryttman

Kolla även

The NeverEnding Story

Limahl, Giorgio Moroder & Klaus Doldinger – The NeverEnding Story

Cherry Red återutger Giorgio Moroders soundtrack till filmen The NeverEnding Story från 1984 med titellåten av Limahl.