Senaste nytt
Hem / Artiklar / Martin Sernestrand – jobbar framåt med ”The Cure i Sverige”
Curemartinettan

Martin Sernestrand – jobbar framåt med ”The Cure i Sverige”

I fjol skrev han den uppskattade bandbiografin ”Depeche Mode i Sverige”. Nu jobbar han för fullt på en ny bok, ”The Cure i Sverige”. Zero hörde av sig till den ambitiöse Göteborgsförfattaren Martin Sernestrand för en statusuppdatering.

SernestrandZero
Martin Sernestrand

Hej, Martin, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Såvitt vi förstår har du kommit igång på allvar med din nya bok ”The Cure i Sverige”. Kan du berätta lite om hur arbetet fortskrider?
– Jag började på ”The Cure i Sverige” i oktober förra året. Nu, lite drygt tre månader senare, har jag skrivit nästan 80 sidor. Jag håller på med en grundstomme, som man skulle kunna beskriva som ”The Cures historia från A till Ö”. Längre fram kommer jag att gå tillbaka och putsa till denna stomme på olika sätt, allt utifrån hur boken utvecklar sig. Det känns väldigt kul att vara igång igen och skriva på ett nytt projekt!

the-cure

Om du jämför ”The Cure i Sverige” med ditt populära debutverk ”Depeche Mode i Sverige”, vilka skillnader har du hittills uppmärksammat vad gäller faktainsamling?
– Jag har mer och mer förstått att Depeche Mode har en speciell relation till Sverige. De har alltid haft en effektiv distribution och prioriterats upp av svensk media. Även om journalisterna inte alltid varit så positiva, så har de i alla fall skrivit mycket om bandet. The Cure har däremot inte haft lika bra distribution i Sverige eller fått speciellt mycket uppmärksamhet av media här i landet. Även om många journalister gillade dem tidigt, ansågs de inte riktigt vara kvällstidningsstoff här. Deras musik tilltalade inte lika många lyssnare och det var egentligen först 1987, med albumet Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me, som The Cure nådde en bredare publik även i Skandinavien. Depeche Mode har emellertid alltid betraktats som mer eller mindre ”mainstream” i Sverige: de låg högre på försäljningslistorna, gjorde många fler konserter, var oftare med i ungdomstidningar som OKEJ! och toppade till och med P3:s Trackslista två gånger. Så informationssökandet till The Cure-boken har varit svårare och mer av ett detektivarbete. Men samtidigt har det även nästan varit lite roligare, eftersom det känts extra kul varje gång jag faktiskt hittat något matnyttigt!

Crawley
Crawley. Foto: Martin Sernestrand

Du besökte nyligen The Cures hemstad Crawley i West Sussex, ungefär 5 mil söder om London. Kan du berätta vad du gjorde där och vilket intryck du fick av orten?
– Jag var i Crawley i december för att göra research till boken. Det var väldigt kul och intressant! Att traska runt i samma kvarter som Robert Smith och Lol Tolhurst växte upp i kändes nästan overkligt. Andra höjdare var att titta på deras gamla grundskola och besöka puben där The Cure gjorde sina första spelningar. Jag fick en helt ny förståelse för varifrån bandmedlemmarna kommer och hur de hade det när de växte upp.

MartinStErward'sChurchforstarep,jpg
Martin utanför St. Edward’s i Crawley, där The Cure gjorde sina första rep.

Du verkar ha ett stort flyt i ditt författande. Ingen skrivkramp alls. Hur kommer det sig?
– Ja, jag känner mig väldigt inspirerad nu. Dels av resan till Crawley, men även av själva musiken. Jag lyssnar i stort sett uteslutande på The Cure för tillfället. Det känns nästan som om jag upptäckt dem på nytt genom jobbet med boken. Att skriva är även som terapi för mig. För att citera Robert Smith, så ”rensar det mitt huvud på negativa tankar”. När jag skriver kan jag helt fokusera på skapandet och glömma alla andra bekymmer. Det är väldigt skönt!

Har du redan någon uppfattning om när ”The Cure i Sverige” kan börja närma sig fulländning och hamna i bokhandlarna?
– Min förhoppning är att ha den klar någon gång under 2018. Hösten 2018, kanske?

Cure-covers

Vilka Cure-skivor har du lyssnat mest på de senaste månaderna, medan du jobbat med boken?
– Jag försöker lyssna på skivorna som gavs ut under samma Cure-era som jag skriver om för tillfället. Nu jobbar jag till exempel på kapitel 9, som handlar om 1991-1994, så Wish har snurrat väldigt mycket i skivspelaren. Jag var faktiskt inte speciellt förtjust i Wish när den släpptes, men det är en platta som verkligen växt ju mer jag satt mig in i den.

thecurewish

Ett nytt Cure-album lär vara på gång och Robert Smith har redan bjudit på ett par aptitretare på konserterna. Hur kommer nästa Cure-skiva att stå sig i jämförelse med sentida album som Bloodflowers och 4:13 Dream, tror du?
– Svårt att säga, men personligen hoppas jag på mindre gitarrbaserat material. Mer åt Bloodflowers-hållet än en ny 4:13 Dream, så att säga. De har ju spelat två nya låtar under senaste turnén, ”Step Into the Light” och ”It Can Never Be the Same”. Speciellt ”It Can Never Be the Same” låter riktigt lovande. Fast det är förstås osäkert om dessa låtar verkligen kommer att släppas på skiva. Det känns som att man aldrig kan ta något för givet med The Cure.

Låt oss även prata lite om ”Depeche Mode i Sverige”. Är du nöjd med responsen du fått på din debutbok?
– Jättenöjd! Folk har varit väldigt snälla och verkar uppskatta boken mycket. Det värmer! Det är väldigt kul när folk skriver en positiv recension, mejlar mig några glada rader eller helt enkelt kommer fram och säger ”hej” på en konsert. Jag skrev ju inte boken bara för mig själv, utan för alla i Sverige som gillar Depeche Mode lika mycket som jag, och de har visat sig vara många, haha!

DMiS-cover

Det finns ett rykte om att en mycket celeber musiker från Acton i västra London läst ”Depeche Mode i Sverige” och hört av sig till dig. Kan du bekräfta detta?
– Ja, det stämmer. Jag fick ett mejl från Alan Wilder, tidigare medlem i Depeche Mode, i höstas. Han skrev att han gillade boken och att den väckte många roliga minnen. Men också att han inte kom ihåg att de hade spelat så ofta i Sverige. Jag blev så klart helt överlycklig av att få ett mejl från en av mina största idoler! Extra kul eftersom jag tycker att han verkar vara en av de mest genuina och trevliga av Depeche-herrarna! Jag kunde inte tro att det var sant när jag såg hans namn i min inkorg…

Cure-Scandinavium
The Cure live på Scandinavium. Foto: Martin Sernestrand

Kan Zeros läsare, avslutningsvis, hjälpa dig på något sätt vad gäller arbetet med ”The Cure i Sverige”?
– Ja, jag tar tacksamt emot anekdoter från olika Cure-konserter i Sverige. Så alla som har något intressant att berätta får mer än gärna höra av sig till mig. Jag söker också efter artiklar skrivna på svenska från åren 1981-1984 samt 1994-1999. Tveka inte att höra av er!

Följ ”The Cure i Sverige” via projektets Facebooksida.

Kommentarer

Kommentarer

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Depeche Mode - spirit

Så tycker fansen om Depeche Modes nya album

Vad spelar det för roll vad vi journalister tycker om Depeche Modes nya skiva. Zero hoppade …