Senaste nytt
Hem / Artiklar / Andreas Wandegren – En skugga bland skuggor

Andreas Wandegren – En skugga bland skuggor

Mörk blues, suggestiv indierock, eskapistisk new wave-pop och mycket mer ryms på Andreas Wandegrens första soloskiva. Ovanpå detta genomtänkta texter och en rejäl portion skandinavisk melankoli. Zero ville veta mer och träffade den mångsidige musikern i Ängelholm för ett intressant samtal.

Wandegren2
Foto: Niklas Carlsson

Hej, Andreas, och tack för att du tar dig tid för att svara på våra frågor! Din tidigare musikkarriär har varit i band som Dark Side Cowboys och Morlocks. Varför blev det en soloskiva den här gången?
– Jag har skrivit låtar på svenska ända sedan tonåren och haft tankar på en soloplatta länge, men det har alltid kommit något annat emellan. Att det slutligen blev av, var i hög utsträckning av egoistiska skäl. Jag hade ett antal låtar jag ville spela in, men var inte så sugen på alla kompromisser man ibland kan tvingas till i ett band. Istället ville jag göra min egen grej till hundra procent.

Vilka fördelar respektive nackdelar upplevde du med att jobba själv?
– Först och främst var det en skön känsla att ha fullständig kontroll över allt och kunna jobba i min egen takt. På så sätt blev det ett starkt förenklat arbetsflöde från ax till limpa. Men jag uppskattade även friheten att kunna göra precis som jag ville. Det var bara att följa mina egna nycker och infall, haha. Däremot saknade jag någon att bolla idéer med. När jag körde fast fanns det ingen annan som kunde ta över, utan jag var helt utelämnad till mig själv.

Är En skugga bland skuggor en skiva enligt ”den klassiska Prince-modellen”? Har du alltså både spelat alla instrument och producerat albumet helt själv?
– I princip. Min kompis Jesper Westermark spelar bas på ett par låtar och en en annan vän som heter Melker Häggbom-Klingberg står för kontrabasen på ”Aldrig min”. Resten spelar jag själv. Mixningen har jag dock överlåtit åt min mångårige vän, Niklas Carlsson. Inspelningarna var en fantastiskt givande och lärorik process. Men samtidigt väldigt tidskrävande. En skugga bland skuggor tog närmare två år att färdigställa.

Wandegren3
Foto: Niklas Carlsson

Hade du redan från början en klar idé om vad du ville göra eller ändrade albumet karaktär ett par gånger under inspelningarna?
– Min ursprungliga ambition var ett bluesigt album. Den första låten jag skrev var just ”Blues i april”. Men efterhand utvecklades skivan i en spretigare riktning.

Albumet har onekligen en imponerande bredd. Den röda tråden skulle dock kunna beskrivas som ”skandinavisk melankoli”. Håller du med?
– Ja, jag skulle till och med sträcka mig till att säga ”norrländsk melankoli”. Jag är till stor del uppvuxen i Västerbotten och har definitivt färgats av den speciella stämningen och mentaliteten där uppe. Långa mörka vintrar, mäktig natur, introvert tungsinne och hela den biten.”Vykort från hjortronlandet” är förresten inspirerad av den västerbottniska författarinnan Sara Lidman.

”En enda natt” är en snygg låt som leder tankarna till Reeperbahn och Lustans Lakejer. Är du influerad av den tidiga, svenska new wave-scenen?
– Helt klart! Jag har alltid gillat skivbolaget Stranded och håller Olle Ljungström för ett geni. Den svenska postpunkscenen, med band som Brända Barn och Memento Mori, har alltid funnits med som en inspirationskälla, både text- och musikmässigt.

Andreas Wandegren - En skugga bland skuggor omslag 1400

En skugga bland skuggor är en vacker, suggestiv och lite mystisk titel. Kan du berätta lite mer om den?
– Titeln anspelar på min ganska jobbiga tonårstid. Den handlar om att stå och gömma sig bland andra som också står och gömmer sig. Att vilja synas så lite som möjligt, samtidigt som man på något förvirrat sätt gärna vill få uppmärksamhet. Det är mycket ångest och längtan i titellåten. Jag har faktiskt lyckats få in begreppet ”Sturm und Drang” i texten… och anser mig till och med komma undan med det, haha.

Albumet innehåller ett flertal referenser till Thåström. Har han varit något av en ”ledstjärna” under inspelningarna?
– Jag har varit Thåström-fan sedan 10-årsåldern och han är en ikon på den svenska alternativscenen, så visst vakar hans ande över albumet. Men hur mycket jag än beundrar honom, så har jag försökt hålla ett visst avstånd och inte låta det färga plattan för mycket, eftersom det är viktigt för mig att göra något som är min egen grej.

Texterna är personliga, välskrivna och kluriga. Har du haft någon speciell förebild?
– Främst Jakob Hellman, som på ett intelligent sätt varvar humor och melankoli, men även Lars Winnerbäck, som är en begåvad vardagsobservatör. Stora författare som Sara Lidman, Pär Lagerkvist och Charles Bukowski har också funnits med stämningsmässigt i bakgrunden.

Wandegren4
Foto: Niklas Carlsson

Har du någon personlig favorit på skivan, en låt som du tycker ”är essensen” av vad du ville skapa?
– I så fall skulle jag välja ”Nedåt älven”, som har en stämning som man nästan kan ta på. Jag är speciellt nöjd med den långa, instrumentala avslutningen på låten, som är inspirerad av ett av mina favoritband, Swans.

Mycket har hänt i ditt liv det senaste halvåret. Du har flyttat från Uppsala till norra Skåne och blivit pappa för andra gången. Har de stora förändringarna färgat skivan på något sätt?
– Faktiskt inte speciellt mycket, eftersom majoriteten av materialet skrevs långt tidigare. Men sista låten på albumet, ”En kula med mitt namn på”, är en kärleksförklaring till min älskade sambo, Angelika, som verkligen förändrat mitt liv i en mycket positiv riktning.

Kommer En skugga bland skuggor att följas av fler soloskivor eller hur föreställer du dig framtiden?
– Jag har faktiskt redan börjat skissa på ett nytt soloalbum. Men det ligger en bit in i framtiden. Det kommande året ligger prioriteten på nya skivor med Dark Side Cowboys och Morlocks. Naturligtvis vill jag gärna komma ut och spela låtar från En skugga bland skuggor också. Förhoppningsvis kommer alla pusselbitar att falla på plats framåt hösten!

Läs mer om Andreas Wandegren och lyssna på skivan via hans Facebooksida.  

Kommentarer

Kommentarer

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Zoot Woman släpper ”Ordinary Face”

Den brittiska gruppen Zoot Woman lanserades på världsscenen 2001, då de släppte sitt debutalbum Living …