Goski – Båstads svar på Aphex Twin?

I en liten stuga, bara ett stenkast från havet, sitter han och skapar underhållande elektronisk musik. I radioprogrammet Ström i P2 beskrev Andreas Tilliander honom som ”Båstads svar på Aphex Twin”. Han har alltid femtioelva olika projekt på gång och närmast väntar en spelning på Helsingborgsfestivalen HX. Zero introducerar livskonstnären, vagabonden och nittiotalsnostalgikern Daniel ”Goski” Skog.

Hej, ”Goski”, och tack för att du ger oss en inblick i ditt kreativa skapande. Kan du först berätta lite om hur ditt intresse för elektronisk musik väcktes?
– Allt började med att jag upptäckte Kraftwerk någon gång under slutet av åttiotalet. Deras unika sound gjorde ett starkt intryck på mig. Musiken var minimalistisk och exakt, men samtidigt varm och lekfull. Jag gillade även att låtarna var annorlunda uppbyggda och mestadels instrumentala. Kort sagt öppnade Kraftwerk dörren till en ny och spännande värld för mig!

Din egen musik kan beskrivas som något av ett elektroniskt smörgåsbord. Du varvar melodiösa syntslingor à la Jean Michel Jarre med funkiga Daft Punk-rytmer och suggestiva Underworld-stämningar…
– Ja, med undantag av progressiv techno och monoton house uppskattar jag praktiskt taget alla typer av elektronisk musik. Jag tycker om variation och ständig förändring. Livet är för kort för att man bara ska upprepa sig hela tiden. Jag vill göra intensiv, koncis och rolig musik. Det ska hända saker hela tiden och humorn får gärna lysa igenom.

När Andreas Tilliander nyligen spelade en av dina låtar i radioprogrammet Ström beskrev han dig som ”Båstads svar på Aphex Twin”. Vad tyckte du om det epitetet?
– Självklart är det kul och smickrande att nämnas i samma andetag som en av mina största idoler. När Calle Dernulf spelade en annan av mina låtar i P3 Dans presenterade han den som ”en blandning mellan Aphex Twin och Autechre”. Det kändes också bra. Även om jag tar referenserna med en nypa salt, så är de ett kvitto på att jag åtminstone är på rätt spår med min musik.

Vad är det som gör Aphex Twin så bra i ditt tycke?
– Musiken är kaosartad, samtidigt som det finns en tydlig struktur. Jag gillar hur låtarna ändrar tempo och riktning hela tiden, men ändå håller ihop. Man upptäcker nya grejer varje gång man lyssnar på en Aphex Twin-skiva. Syro levde kanske inte riktigt upp till förväntningarna, men nittiotalsplattorna, som I Care Because You Do, var verkligen fantastiska. Jag är överhuvudtaget en stor nittiotalsnostalgiker. Albumen Boards of Canada, LFO, Sabres of Paradise och Mouse on Mars gjorde på den tiden tillhör fortfarande mina största inspirationskällor.

Efter att ha tillbringat större delen av ditt vuxna liv på resande fot är du nu, åtminstone temporärt, tillbaka på Bjärehalvön. Hur är det egentligen att vara elektronisk musiker i en svensk småstad?
– Det är både värdelöst och ganska skönt. Värdelöst eftersom det inte finns någon alternativ scen här i Båstad och väldigt få intresserar sig för min musik. Men samtidigt ganska skönt, eftersom jag befinner mig i en ”egen bubbla” och inte behöver bekymra mig om trenderna i omvärlden. Häromåret pratade alla om dubstep. Om jag hade bott i Stockholm, hade jag förmodligen inte kommit undan hysterin utan känt mig tvungen att närma mig dubstep-soundet. Men på Bjärehalvön står tiden liksom stilla. Med andra ord kunde jag med gott samvete stanna kvar i mitt sköna nittiotalsuniversum, haha.

Du har tidigare bott i både England, Frankrike, Thailand och USA. Hur har dina utlandsvistelser påverkat dig musikaliskt?
– Även om jag bodde länge i Thailand och färgades mycket av kulturen där, så influerades jag faktiskt inte speciellt mycket av deras musikscen. Min uppskattning för välgjord pop, som Bowie eller Madness, har inte heller någon direkt koppling till tiden i England. Däremot inspirerades jag av amerikanernas avslappnade inställning till kultur. I Sverige ska musik gärna kategoriseras, bedömas och analyseras efter bestämda måttstockar. Det kan lätt bli lite pretentiöst. I USA är folk mer avslappnade och tänker främst på musik som underhållning. Jag gillar det. All kultur måste inte ha ett ”budskap” eller en ”djupare mening”. För mig räcker det långt att gå på en konsert, dricka ett glas vin och ha en trevlig kväll. Det går igen i min egen musik. Jag har inga konstnärliga ambitioner, utan vill bara underhålla.

På tal om USA: du är keyboardist i ett Minneapolis-baserat alternativband som heter Awesome Cups. Hur fungerar det när man är bosatt i södra Sverige?
– Det funkar förhållandevis bra, eftersom jag brukar åka över till USA med jämna mellanrum. Jag kan även vara delaktig i musikskapandet genom att skicka ljudfiler. Men självklart är det inte optimalt. Jag missar ju livespelningar och det är inte samma sak att kommunicera via Internet som att träffas i studion…

Hemma i Skåne brukar du samarbeta med en annan Båstadkille, Andreas Johansson. Tillsammans kallar ni er Goski & The No Good…
– Precis. Vi bildar ett lite annorlunda radarpar, Andreas och jag. Han är inte med i själva musikskapandet, men fyller en viktig funktion på livespelningarna genom att bidra med effekter och lyfta scenshowen.

Har ni några konserter på gång?
– Ja, vi ska uppträda på The Tivoli i Helsingborg den 29:e augusti i samband med HX-festivalen. Precis som vanligt kommer vi att kasta oss mellan olika stilar. Ni kan förvänta er allt från åttiotalsinfluerad italo disco till hård drum’n’bass.

Vad händer efter det?
– Oj, jag har alltid femtioelva olika projekt på gång. Men överst på listan står en skiva med elektronisk surfpop, som ska spelas in tillsammans med mina amerikanska kollegor. Den här gången under namnet ”Zimakazooma”. Jag håller även på och knåpar med ett nytt soloalbum. Ovanpå allt annat vill vi förstås utveckla Goski & The No Good ytterligare. Det kommer att bli en händelserik höst!

Lyssna på Goskis kreativa galenskap här: