Senaste nytt
Hem / Recensioner / ASP – Per Aspera Ad Aspera – This Is Gothic

ASP – Per Aspera Ad Aspera – This Is Gothic

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Trisol Music / Sound Pollution, betyg: 7]

Gruppen ASP bildades 1999 i Frankfurt am Main i Tyskland av sångaren Alexander Frank Spreng (som kallar sig Asp Spreng i cd-häftet) och gitarristen Matthias Ambré. Redan året efter att gruppen bildats fick de skivkontrakt och släppte sitt första album. Därefter har skivutgivningen rullat på, och gruppen har många album och singlar på sitt samvete. Dock har alla musiker slutat eller bytts ut genom åren, så idag är Spreng bandets ende kvarvarande originalmedlem. Per Aspera Ad Aspera är en dubbel jubileumsplatta (trippel på vinyl) för att fira gruppens 15 år, och den innehåller hela 30 låtar från karriären, samt ett tjockt texthäfte, till glädje för den som kan tyska. Asp sjunger nästan uteslutande på modersmålet. Produkten anländer i en snygg och behändig låda. Musikaliskt pratar vi gothrock här, men den är inte fullt lika mörk och dyster som hos Sisters Of Mercy eller Bauhaus. ASP gör rätt rak, relativt snabb och traditionell rockmusik egentligen, om än stöpt i moll. Den blir aldrig deprimerande eller tung, skitig och vampyrvänlig, på allvar. Sedan kan det kanske framstå annorlunda om texterna förmedlar mer mörker än vad musiken gör, men den som vill ha sin gothrock riktigt djupt svärtad bör kanske söka sig någon annanstans. Per Aspera Ad Aspera är dock inget dumt album. Här finns många schyssta låtar, dramatiska och fina melodier, och det hela är väl framfört, men helst hade jag hört något farligare och mer musikaliskt överraskande. För den som vill ha bättre koll på ASP:s musikaliska värld är dock plattan utmärkt för översikt och ingång. Några udda versioner och låtar har också lagts på för mervärdet och samlarnas skull.

Kommentarer

Kommentarer

Om Webbmaster

Kolla även

Gewalt

Gewalt – ”Vi spelar riktig soulmusik, för människor med själ”

Zeros Fredrik Emdén åkte till Berlin och gick på festival. Där drabbades han av Berlin-trion Gewalt, som med hjälp av trummaskin, två gitarrer och en bas samt en massa vrede skapar en sorts postpunk, fylld av vackert och monotont oljud. Några dagar senare chattade han med bandets sångare och gitarrist Patrick Wagner och gitarristen Helen Henfling.