Angaudlinn – Ett möte mellan Tolkiens värld och analoga synthesizers

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

I dopattesten står det Jesper Ödemark och de flesta känner honom som en ganska jordnära kille från Lundatrakten. Med jämna mellanrum tar han dock, under namnet Angaudlinn, steget in i en fantasieggande värld befolkad av alver, orcher och nazgûler. Detta till tonerna av egenhändigt skapad, elektronisk pop. Zero presenterar, lagom till premiären av den nya Hobbit-filmen, den felande länken mellan Human League och Studio Bombadill.

Var hälsad, ädle mäster Ödemark! Kan du börja med att berätta lite om ditt intressanta artistnamn. Vem eller vad är en ”Angaudlinn”?
– Angaudlinn är ett ord konstruerat utifrån ett av Tolkiens egna språk. Utan att gräva ner sig för mycket i grammatiken kan man säga att det betyder ”järnmaskinmusik” eller ”järnmusikmaskin”. Med andra ord ”elektronisk musik” eller ”synthesizer”.

När och hur började ditt Tolkienintresse? Vad är det som fascinerar dig mest med Tolkiens värld?
– Jag fick Hobbiten, eller Bilbo som boken hette i den översättningen, när jag fyllde elva år. Några år senare plöjde jag, en regnig sommar, igenom hela Härskarringen för första gången. Sedan dess har jag varit fast. Jag fascineras av att Tolkiens universum är så komplett. Han sparar inte på miljöbeskrivningar eller personporträtt. Allt är genomtänkt och hänger ihop: från handling, platser och mytologi till de fiktiva språken. Inget lämnas åt slumpen, samtidigt som det, precis som i verkligheten, finns utrymme för mängder av egna tolkningar.

Du gör elektronisk pop. Tycker du att denna typ av musik passar bäst till Tolkieninspirerade låtar?
– Nej, egentligen inte, eftersom Tolkiens värld existerar i ett slags ingenmansland i den västeuropeiska historien för flera tusen år sedan. Då fanns det knappast synthesizers. Men böckerna är översållade med sångtexter och Tolkien understryker ofta att musiken är viktig i handlingen. Därför har många försökt att tonsätta hans universum. Inte sällan har det låtit som folkmusik, men även andra stilar förekommer. För mig ligger elektronisk musik varmast om hjärtat, så jag startade ett tankeexperiment: hur hade det egentligen låtit om karaktärerna hade haft tillgång till analoga synthesizers och skrivit ner sina upplevelser i form av poplåtar?

Din första singel heter ”Mitt äventyr” och handlar om Bilbo. Kan du berätta lite om låten?
– ”Mitt äventyr” skrevs häromåret, då jag läste Hobbiten för mina barn. I samma veva kontaktades jag av Dödsdans Records som stod i begrepp att släppa en kassettbox med svensk elektronisk musik. ”Mitt äventyr” kom med, men eftersom boxen tog slut fortare än kvickt och kassettformatet lämnar en del övrigt att önska ljudmässigt, kändes det naturligt att släppa den även digitalt.

Är även en fullängdare på gång?
– Ja, planen är att släppa låtar med en viss regelbundenhet och att dessa sedan ska utgöra ett album. Det finns redan färdiginspelat material till en hel platta. Om intresset är tillräckligt stort kan det till och med bli en fysisk skiva.

Den andra delen av The Hobbit kommer snart ut på biograferna. Vad tyckte du om den första delen och vilka förhoppningar har du på den nya filmen?
– Det är en klurig fråga. Jag tycker att Peter Jackson gjorde ett förvånansvärt bra jobb med Härskarringen, eftersom det är en sann utmaning att koka ner ett sådant mastodontverk till ”bara” elva timmar film. Med The Hobbit är det lite omvänt. En förhållandevis tunn bok är istället utbroderad för att bli tre filmer. Dessutom har Jackson, Walsh och de andra tagit sig fler friheter i manuset. Något som förmodligen var nödvändigt, men vi nördar kan inte låta bli att rysa lite ändå. Jag tyckte att första delen av The Hobbit var underhållande och älskar att få återvända till Midgård och träffa nya och gamla bekanta. Men jag oroar mig lite över de fria tolkningarna. Jag hoppas verkligen att de inte förstör scenerna hos Beorn.

Kommer du att klä ut dig till alv, trollkarl eller något annat exotiskt när du går på premiären?
– Nej, jag är inte lajvare eller rollspelare. När jag ser filmen är det bara den som gäller. Dessutom tänker jag gå med min dotter och det är en fördel om hon slipper skämmas, haha. På Malmöpremiären förra året snurrade det runt ett gäng med lösöron, mantlar och filthattar. De får stå för stämningen före filmen, så erbjuder Angaudlinn istället på ett soundtrack när eftertexterna rullat färdigt.

Det har gjorts ganska många musikaliska Tolkienhyllningar under åren. Finns det några, vid sidan av dina egna, som du kan rekommendera för Zeros läsare?
– Bo Hanssons album Sagan om Ringen från 1970 är en milstolpe i Tolkienvärlden. Vill man ha lyssningsförslag, så tycker jag ”Flykten till vadstället” är ett kanonspår. Howard Shores filmmusik till trilogin Härskarringen är fantastiskt genomarbetad. ”Gollum’s Song” ur andra filmen och ”The Steward of Gondor” ur tredje är utmärkta, men Enyas försök till hitlåt klarar jag mig utan. Leonard Nimoys ”The Ballad of Bilbo Baggins” är inte speciellt bra. Det blir nämligen väldigt fel när allas vår Spock trallar glatt om hobbitar, men det enda som dyker upp i bakhuvudet är den känslokalle rymdresenären från planeten Vulcan. Kultvärdet på Nimoys låt ska dock inte underskattas. Sedan har även svenska band som Avant Garde och Dawn Of Oblivion traskat runt i Tolkienland, men ingen har gjort kortare poplåtar med just min typ av ljudbild. Det är delvis därför Angaudlinn kom till.