Senaste nytt
Hem / Artiklar / Macy Gray – Alternativa covers

Macy Gray – Alternativa covers

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

Kan man göra soul av Metallica, Arcade Fire och Yeah Yeah Yeahs? Det bestämde sig Macy Gray för att ta reda på. På nya albumet Covered har hon valt ut sina favoriter ur de senaste decenniernas alternativa musik, från Eurythmics till Radiohead. Zero ringde upp och bad henne berätta.

Macy Gray slog igenom 1999 med singeln ”I Try”, en låt som är som en romcom i miniatyr och mycket riktigt hade gjort succé i den romantiska komedin Picture Perfect med Jennifer Aniston två år tidigare. Gray kom att bli en del av det sena 90-talets neosoul-våg med artister som Maxwell, Erykah Badu och D’Angelo.

Nu ger sig sångerskan med den lite speciella rösten på några av den alternativa musikens allra heligaste kor på albumet Covered, som bland annat innehåller versioner av Metallicas ”Nothing Else Matters”, Radioheads ”Creep”, ”Here Comes the Rain Again” av Eurythmics samt ”Wake Up” av Arcade Fire.

Covers är ett märkligt begrepp, eller hur? För fyrtio år sedan var det väl ingen som ens talade om ”covers”. De som kunde skriva låtar, som Burt Bacharach, gjorde det, och de som kunde sjunga, som Dionne Warwick, spelade in dem. Idag verkar det vara lag på att artister måste göra bådadera, för annars är de inte ”äkta”, vad nu det betyder.
– Ja, covers verkar ha fått ett slags stigma, i synnerhet inom musikindustrin. Jag vet att många har olika åsikter om varför jag gjorde den här skivan och vad det hela ska betyda, men jag har nått en punkt där jag tycker att jag kan göra vad jag känner för, så det var inget jag brydde mig om. Jag hade helt enkelt velat göra en samling covers ganska länge, och jag tyckte att det vore coolt att ta alternativa rocklåtar och göra soul av dem. Alltså min uppfattning om vad soul är. Jag var väldigt influerad av Nina Simones sätt att tolka om andras sånger, berättar Macy Gray på telefon från Kalifornien.

Hur valde du ut låtarna?
– Texterna var viktiga. Jag behövde kunna känna att jag kunde stå för dem, att jag kunde sjunga dem med hjärtat och att texterna betydde något för mig.

Vilka låtar testade du som sedan inte riktigt funkade?
– Vi försökte med några låtar av Fiona Apple, men det var svårt att göra om dem eftersom hon har en så speciell stämning i sin musik. Jag ville inte göra hennes sånger till något de inte är, och då blev de i stället alltför lika originalen, så då fick det vara. Vi gjorde ett par Prince-låtar också, och de blev väl okej men inte mer. Sedan var det något Kings of Leon-spår som inte lät bra alls i vår version.

Covered spelades in så gott som totalt live, med bara ett fåtal overdubs.
– Jag ville göra inspelningarna på samma sätt som man gör med en soulskiva. Alla musiker var inkopplade och allt du hör är bandtagningar. Vi gjorde några pålägg i efterhand, men all min sång spelades in med bandet. Sedan var det bara en fråga om att ge musiken lite tyngd i botten, lite soul. Det är inte så svårt egentligen. Det är bara en process. Allt kom väldigt naturligt och inspelningarna tog bara lite mer än två veckor.

För produktionen står Hal Willner, en branschveteran som under 80-talet var ansvarig för musiken i Saturday Night Live och bland annat arbetat med Lou Reed, Marianne Faithfull och Gavin Friday.
– Hal är väldigt bra på att låta folk göra det de är bra på. Det han gör är mer som att vägleda en. Han är inte den sortens producent som själv sitter där och lägger på beats. Det fanns en massa musiker i studion som alla hade sina olika stilar, och han är fantastisk på att smälta samman allting till en helhet.

Du är ju mor till tre tonåringar. Vad säger de om din musik? Är de i den åldern då allt som föräldrarna gör är sjukt pinsamt?
– Haha, de gillar en del av det jag gör. Ibland när jag spelar något för dem får jag bara en axelryckning och ett ”whatever” till svar. Men de är faktiskt en bra värdemätare, för de låtar som de gillar brukar slå bättre och vice versa. Hur gärna man än skulle vilja ändra på det faktum att skivbolag marknadsför musik med tonåringar som målgrupp, så är det faktiskt ungdomar som avgör vad som är coolt.

Kommentarer

Kommentarer

Om Webbmaster

Kolla även

Manic Street Preachers: Resistance Is Futile

Manic Street Preachers – Resistance Is Futile

En stark och stabil, om än kanske lite snäll, Manicsplatta.