Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
Skulle jag med några få ord beskriva Getaway Rock-festivalen i Gävle skulle det kunna bli: som den felande länken mellan Sweden Rock Festival och Metaltown. Alternativt; en liten, vänlig och familjär hårdrocksfestival med potential att växa sig mycket, mycket större. Kanske sker denna uppväxt redan nästa sommar då Manowar är bokade och klara.
Text: Robert Ryttman
Foto: Georg Ryttman
Getaway Rock gick av stapeln för första gången förra året. Jag miste min Getaway-oskuld i år. Det gjorde inte ont, kan jag berätta. Däremot gav det en kraftig merkänsla och en stark önskan att återvända igen 2012. Jag hade bara hört gott om festivalen, sett på spelschemat att många bra och intressanta akter var bokade, så varför inte ta en rövare och besöka den lilla uppstickaren? Sagt och gjort. Från min bostad i Stockholm till Gasklockorna i Gävle tar man sig snabbt, två timmar med bil så är man framme. När man är van att köra i sju timmar till Sweden Rock eller fem till Metaltown så känns detta som en baggis i jämförelse. En baggis var det också att hitta området och likaså att hitta en parkering nära festivalområdet. Personalen på plats är vänlig och trevlig, tillmötesgående, kunnig och alldeles förtjusande humoristisk. Inte bara när vi anlände, utan under precis hela festivalen. Sådant uppskattas av oss som kuskar runt i landet under sommarhalvåret och försöker ge en vettig bild av diverse musikfestivaler och dess innehåll.
Så hur beskriver man bäst Getaway? Festivalområdet är relativt litet och lätt att hitta på. Här finns tre scener: störst är Monster Energy Stage, näst störst är Bandit Rock Stage, som bägge är utomhusscener, och minst är Gasklockan Stage som ligger inuti den gamla Gasklockan som gett industriområdet sitt namn. Den sistnämnda släpps folk in i, i mån av utrymme, vilket ger upphov till ett visst köande. Tyvärr finns det de som inte respekterar kön och pressar sig in i den då inte vakterna ser, vilket är trist, men då kön ringlar fritt och utan staket är det nog omöjligt att förhindra att en del tar sig fram på det viset. På området finns det givetvis bajamajor, vattenkranar, försäljningsstånd av diverse hårdrockstillbehör och några matställen. Utbudet av föda är inte det största jag har sett på festival, men såväl hos försäljarna av lammburgare som hos asiaterna som säljer ris- och pastabaserade rätter fick man ordentliga portioner som man blev riktigt mätt på, och då gör det inte så mycket att utbudet är aningen smalt. En annan glad överraskning för undertecknad är ljudet på denna festival. Samtliga scener hade nämligen ett ljud och en ljudnivå som överträffade mina vildaste förväntningar. Det var högt, det var tryck, men det var också klart och väldigt väl mixat. Inte ens då vinden ibland tog ljudet med sig på Bandit Rock Stage lät det dåligt. Detta är ovanligt på festivaler över lag. Så stor respekt till ljudkillarna som grejade den saken så lysande bra.
Finns det då inget negativt att säga om Getaway Rock? Jo, naturligtvis är inte heller denna festival perfekt. Men jag kan inte påstå att det finns mycket att klaga på. Värst är egentligen underlaget. Att stå och gå på sten, grus och betong i tre dygn är mördande för såväl fötter, ben och rygg. Så underlaget är trist. Jag tror ingen hade klagat om det även utanför ölförsäljningsställena funnits lite parkbänkar eller dylikt att sitta på en stund och vila kroppen. Utmed kanalen finns till exempel ett staket där folk satt på marken och där det hade varit väldigt lämpligt att placera ut ett gäng bänkar. Det hade kanske dessutom hindrat en del med stor blåsa att pinka mot staketet, vilka nu vakter och polis fick hålla ordning på istället. Men för övrigt känns Getaway Rock som en väldigt väl anordnad och avspänd festival, med vänlig stämning, korrekt och hjälpsam personal, samt en seriöst musikintresserad, skön och blandad publik. Personligen såg jag inga våldsamheter, utan folk betedde sig festivalvant och värdigt mot varandra. Fylla förekommer naturligtvis här som på alla andra festivaler, men den var hela tiden under kontroll och faktiskt mycket mindre än vad jag hade förväntat mig. Jag såg heller ingen medveten förstörelse eller missbruk av droger, så festivalen kändes väldigt familjär, intim och trygg, vilket uppskattas extra mycket av undertecknad som hade sin femtonåriga, hårdrocksälskande dotter med sig. Det är kul när allting kan fungera så bra som det gör på Getaway, en festival där alla sorters människor möts, oavsett ålder och utseende, där man umgås och behandlar varandra respektfullt och vänligt. Hoppas nu att det kan fortgå så för all framtid. Getaway Rock är nämligen en festival Gävleborna – och landets alla hårdrockare – kan och bör vara stolta och nöjda över. Jag är övertygad om att Getaway har potential att bli hur stort och långvarigt som helst. Det vi har sett hittills är säkert bara början på en lysande framtid.
