Senaste nytt
Hem / Recensioner / Horisont – Sidor Av Horisonten

Horisont – Sidor Av Horisonten

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, PID / Border import, betyg: 9]

Ha, ha, ja jävlar… Många unga band har jag hört i mina dagar som jobbat arslet av sig för att låta som det tidiga 70-talets tunga rockband, men det vete fan om inte Horisont hör till de allra mest lyckade när det gäller att återskapa denna svunna era. Inte bara för att bandet har skitbra låtar, inte enbart för att musiken låter som den gjorde då, inte ens för att skivomslaget och killarna själva ser ut som kvarlevor från den tiden. Till och med soundet på Två Sidor Av Horisonten låter som en gammal vinylplatta – om än knasterfri – från -71, -72 någon gång. Gillar du Blue Cheer, Buffalo, Captain Beyond, Asterix, Tiger B. Smith, Bloodrock, November, Cactus, Abramis Brama, Toad och dylika grupper kan jag lova att du blir frälst på Horisont också. Plattan har man delat upp i fem låtar med engelska texter och fem med svenska, någonting jag inte riktigt uppskattar då det ger ett splittrat intryck, men för övrigt är detta en retrokyss av Guds nåde. Här finns tidstypiska atmosfäriska partier, hårdrocksriff, tung boogie, psykedeliska utflykter och allt annat som gör att man älskar den tidiga 70-talseran. Jag vet inte hur gamla killarna i Horisont är, men jag kan garantera att de inte upplevde perioden när den pågick. Dock tycks de ha studerat den i mikroskop för att nu återge sin egen version av den och för mig känns det som att vara elva, tolv bast igen och sätta på radion i pojkrummet. Må Stonehenges alla goda andar vara med er, grabbar, det här gör ni skitbra!

Kommentarer

Kommentarer

Om Webbmaster

Kolla även

Gewalt

Gewalt – ”Vi spelar riktig soulmusik, för människor med själ”

Zeros Fredrik Emdén åkte till Berlin och gick på festival. Där drabbades han av Berlin-trion Gewalt, som med hjälp av trummaskin, två gitarrer och en bas samt en massa vrede skapar en sorts postpunk, fylld av vackert och monotont oljud. Några dagar senare chattade han med bandets sångare och gitarrist Patrick Wagner och gitarristen Helen Henfling.