Mellow Dramatic Avenue – Modesto

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Kakadua Partnership, betyg: 4]

På sin tredje fullängdare Modesto gör Mellow Dramatic Avenue verkligen skäl för namnet. Man bör inte vara rastlös när man lyssnar på den här plattan. Den är nämligen väldigt laidback, lugn och stillsam. Eller som min tioåriga dotter sade när halva skivan spelats:
– Vilken tråkig stämning det är.
Det stämmer. Det här är allt annat än glättig uppåt-pop. Däremot är Modesto rätt vacker i all sin melankoli, åtminstone emellanåt, och låtmässigt är albumet väldigt jämnt. Kanske för jämnt för sitt eget bästa. Man blir nämligen lite trött och okoncentrerad medan de tolv spåren nästan omedevetet passerar mellan högtalarna och trumhinnorna. Någonstans känner jag en önskan om att det måste bränna till snart, att något måste hända och jag önskar att denna grupp ifrån Lund kunde bli förbannade, alternativt lite lyckliga, om så bara för en stund, så att ilskan eller glädjen räckte till åtminstone en låt. Men det händer inte.
Mikael Olaussons sövande röst fortsätter att hypnotisera till vila och de starka känslouttrycken är inte mer påtagliga än hos en valiumberoende. Att se Mellow Dramatic Avenue live måste vara rena sömnpillret, men likförbaskat är detta hyggligt framfört. Dock föredrar jag Modesto uppskuren i bitar. Att äta hela tårtan samtidigt blir för mättande och enformigt.